Pages

Thursday, January 31, 2013

Ön















Jag hade planer på att ofta skriva om mina upptäcktsfärder i nya hemstan i den här bloggen. Men de senaste månaderna har jag mest traskat runt här ute på ön och bara ytterst sällan tagit mig in för en stros i city.

Ja, vi bor på en ö nämligen. Inte så att den ligger mitt ute i havet eller så. Tosterö ligger i Mälaren, bara en pyttebro bort från Strängnäs centrum. Och ön är stor och vi stöter bara på vatten åt ett håll på våra promenader. Men ändå. Det känns najs att vara öbo.

Aaanyway, jag ser fram emot ny inspiration som jag hoppas på att hitta bland kullerstensgator och underliga butiksskyltar när det börjar våras så småningom. Så länge: vatten och is. Och skolbarn. Överallt skolbarn.

Wednesday, January 30, 2013

film petit m.m.

Vad brukar ni bildgoogla? Förutom luggar letar jag gärna upp fina bilder från mina favoritfilmer. Och så brukar jag tänka att jag vill ha den och den bilden och en massa andra bilder som tavlor här hemma. 

Och kolla här vad fint!

Många filmer gillar jag just för de fina bilderna. Som Hjärtslag, Benny & Joon, Marie Antoinette, Stekta gröna tomater etcetera etcetera.



Men allra mest bildgooglar jag nog Wes Anderson-filmer. För att jag vill vara i hans världar, jag vill känna på, lyssna till, titta på allt däri. Sitta i ett litet tält inomhus och lyssna på vinylskivor. Måla svarta ögon, dra upp strumporna till knäna. Bära orange/röd mössa eller basker, bära kikare. Åh, alla de fina färgerna!

Så nu senast när jag googlade bilder från The Fantastic Mr Fox, hittade jag det här: film petit. Ah men alltså, är det fint eller är det fint?! Jag tänker mig att lillen skulle trivas fint i det här sommaren -14.


Tuesday, January 29, 2013

Vingar

Den här veckans tema på Illustration Friday är Wings.

Monday, January 28, 2013

Björn it up!

Hej och välkomna till Mollys officiella björnvecka!

Närå, skoja bara. Nu får det nog bli lite mer varierat här igen. Vad ska vi hitta på, tycker ni?

Friday, January 25, 2013

Foxy gentleman


Foxy lady (kunde inte låta bli)


Finrävdag

Idag, govänner, är det finfredag för radiorävar och andra djur. Så då kan det ju passa bra att runda av rävveckan med ett cocktailparty.

Monday, January 21, 2013

Kontorsräv nr 2

Glada nyheter på jobbfronten idag. Så det fick bli en kontorsräv till!

Kontorsräv nr 1

Rävar

Hej, god förmiddag och välkommen till Mollys officiella rävvecka!

Thursday, January 17, 2013

Nooooo!









Oj. Igår kväll blev jag plötsligt sugen på en asymmetrisk frisyr. Alltså så där riktigt asymmetriskt med rakat på ena sidan och långt på andra. Ja, jag har dagtevetittat på repriser av Project Runway igen. Det blir så.

Men en sån frilla? Varför? Min högst kvalificerade självanalys är att jag har gått vilse i tråkdjungeln just nu. Vill drämma till med något oväntat för att ruska om mig själv lite grann. Men nej, Molly P, don't do it!

Wednesday, January 16, 2013

Punkgubbslem

Jag håller på och sorterar mina CD-skivor. Det behövs. Ni ser ju själva, ingen ordning alls:














Bland singlarna fann jag en signerad EP. Jag minns mycket tydligt hur jag fick dessa autografer.  En erfarenhet som inte är alldeles ovanlig för en tonårstjej.

Det var 1994, vi var fjorton på det femtonde. Vi var på en av många så kallade Revenge-konserter i nittitalets Punk-Mariestad. Banden satt och softade backstage (i folkets hus kafeteria, samma vattenhål som vi under skoldanserna hämtade andan vid, mellan "Informer" och "What is love").

Vi knackade på dörren och frågade ett av banden om vi kunde få våra skivor signerade. Visst kunde vi det! Vilka schyssta killar, de lät oss till och med komma in backstage och småprata medan de satte sina kråkor på plattorna. Och så kom kommentaren som gjorde att något inom mig dog en smula: "Höhö, vi kan ju signera era tuttar i stället om ni vill, höhö." Killarna i bandet var... låt oss säga, inte fjorton på det femtonde.

Här hade jag tänkt sätta in ett foto på den signerade skivan. Men jag ångrade mig, jag gör inte det.

Vi såg upp till er, på samma vis som era manliga fans gjorde det. Varför gjorde ni skillnad?

Vi tackade för autograferna och ringde efter skjuts hem. Vi var fjorton på det femtonde, sa jag det?

Jag (eller ah, delar av mig), cirka femton. På väg till Fältbiologläger.















 
Apropå detta: läs den här recensionen!

Tuesday, January 15, 2013

När mänskorna är borta dansar katterna på balkongen















De där katterna, de har gjort det igen. Dansat på vår balkong. Den här gången lyckades de inte outsmarta oss, dock. De har såna där små pinglor runt halsen, nämligen. Vi hörde lite pingel framåt kvällskvisten och trodde att det var lillen som vaknat och börjat leka med någon av sina pinglande leksaker men icke!

Så vi smög oss fram till fönstret, jag med kameran i högsta hugg. Vi lyckades fånga en av partybusarna på bild. De vertikala linjerna är spjälorna i vårt balkongräcke. Den horisontella linje som katten går på är en bräda som hör till altanen hos grannen under oss.

Och här nedan, katten hoppar ner men en skuggning hinner fastna på bild. Som värsta spökfotot, liksom.


Monday, January 14, 2013

Nu så

Okej, nya vecka. Jag är redo!

Nu bannemej ska vi göra lillstan, upptäcka nya stigar, testa nya recept och, vem vet, kanske rent av boka en klipptid?

Friday, January 11, 2013

Radiofrisyr

Dagens tema för Morgonpassets finfredag var Radioutseende. Jag bidrar genom att snida om i nyfyndade klänningen (fin) och stoltsera med en alldeles klockren radiofrisyr (ful/när ska man orka gå till frissan ijänkligen?).

Thursday, January 10, 2013

Tidig morgon

När man vaknar tidigt, cirka fem, och inte somnar om trots att lillen gör det. Vad gör man då? Ja, förutom allt sånt där praktiskt man kan passa på att fixa, så kan man drömma sig bort till ett kontor och dassigt automatkaffe. Fantisera om jobbutstyrslar och, framför allt, längta efter att skratta ihop med kolleger.

Wednesday, January 09, 2013

Lugg!


























Det började här, hos Miss Marie. För första gången på mycket länge blev jag sugen på att ha långt hår igen. Med lugg.














Sedan har det bara eskalerat, långt hår-tittandet. Och lugganalyserandet. Den perfekta luggen, den finns det väl fler än jag som jagat?













En annan dag slötittade jag lite på dagteve, vädret lockade till det. Jag såg ett gammalt Project Runway-avsnitt och, jodå, där hade vi väl exakt en sådan frisyr som jag är sugen på just nu. 
















Vart vill jag komma egentligen? Yay för långt hår när det är så där hi-i-imla snyggt, snarare än ett random slentriansvall.

Allt det där andra














I den här bloggen flamsar jag väl mest omkring och fransar ut i kanterna. En tårtbit av livet är vad den är, den här bloggen. Det finns ju så mycket mer. Alla samhällsanalyserna som jag går och knåpar ihop här hemma tillsammans med radion. Alla feministiska brandtal och alla klarsynta (jorå!) samtidsbetraktelser. Alla funderingar kring framtiden och tankarna om miljön. Alla utmaningar på det personliga planet. Hindren. Kampen.

För livet är ju som bekant inte helt lätt alla gånger. Men jag skriver inte om det här. Bloggen är min lekplats och tillflyktsort. Här vill jag spejsa ut i ytligheter (vad man nu vill säga med det ordet) och sånt som piffar upp i tillvaron.

Ville bara säga det.

Tuesday, January 08, 2013

Puffigt

Idag vill jag puffa för den här videon.

Monday, January 07, 2013

Lite som skolstart















Det är väldigt mycket "börja på ny kula" över den här dagen. Det känns skönt. Väldigt skönt.

Jag skulle vilja tipsa om ett magträningsknep - hör och häpna! Så här ligger det nämligen till, att jag avskyr att göra plankan. Jag vet inte riktigt varför men varje gång jag gör plankan så slungas jag sisådär sjutton år bakåt i tiden och vill bara sucka mitt allra motvalsigaste "VÄRT!" Men efter att lillen fötts läste jag en del om hur man stärker kroppen (läs: känner sig som ett ryggradsdjur igen) efter graviditet och förlossning. Att dra in magen ska vara bra, jag hittade en hel del övningar för det. Men för att göra det lite roligare, och slå två flugor i en smäll, så jag började dra in magen under varje promenad.

Jag drar in magen ganska intensivt en stund och slappnar av och drar in igen. Två promenader per dag (när det vill sig) och jag har även börjat göra det om jag så bara trippar iväg till brevlådan. Ett knappt halvår senare kan jag konstatera att det är det bästa sättet jag någonsin stärkt min mage på. Jag har ingen koll egentligen men skulle tro att det kan jämföras med plankan, att det är samma muskler som tränas på ungefär samma vis. Men så mycket angenämare, man liksom bara gör det medan man går och tänker på något annat. 

Jag tycker att jag har fått en styrka och stabilitet inne i magen och ryggen, som jag inte haft förr trots att jag tränat en hel del. Så oavsett om du fött barn eller inte, testa den gående plankan eller vad vi nu ska kalla det. (Fast ah, tänk på att jag är lekman och bara säger vad som känts bra för mig helt utan vetenskapliga belägg och så vidare.)

Friday, January 04, 2013

Filmfredag

Nä, det blev ingen riktig finfredag idag. Örkante. Men något annat flott som hände var att jag fick se en hel film utan avbrott. Två hela timmar, bara jag och filmen. Plus en stor kopp te. Filmen jag såg var "Hysteria". Åh, jag störde mig på både det ena och det andra men samtidigt var den ju så där förrädiskt feelgoodig, så nu i efterhand går jag mer omkring med ett litet leende än en kritisk, analytisk rynka mellan ögonen. Nå, låt gå för det då.

Något annat som bjöd till så här på finfredagen var solljuset.







Thursday, January 03, 2013

Spår i snön















Vårt område ägs av ett par katter. De poopar i lekplatsens sand, de retas med grannhundarna och de har partaj på balkongerna när husbonn inte ser på. För ett tag sedan upptäckte vi detta balkonghoppande, vi satt och åt i köket och lät blicken vandra ut genom fönstret. Först en katt, sedan en till tog sig upp till en balkong på grannhuset genom att studsa upp till kanten av bottenvåningens altanvägg och sedan vidare upp genom balkonggallret och in på balkongen. Pricksäkert och spänstigt som bara en katt kan. Var det en engångsföreteelse, att de tog sig upp dit, undrade vi.

Strax innan jul, när jag öppnade balkongdörren för att tända dagens ljuslykta, såg jag dessa spår i snön på balkonggolvet.

Wednesday, January 02, 2013

Den lilla stunden






















På nyårsafton var jag uppklädd, ser ni! Den lilla svarta, minsann. I cirka tjugo minuter. Närmare bestämt de tjugo minuter det tog för mig och maken att turas om att trycka i oss spanska smårätter och att roa lillen. Därefter, följande:

"Han är nog hungrig nu."
"Ah okej, vänta jag ska bara tvätta händerna."
"... Mmm, och kanske byta om också?"

När lillen äter skvätter det åt alla möjliga håll men mest på mig. Så tack till maken för att du var förutseende - som alltid! Klänningen hängdes tillbaka, oskadd, i garderoben. Resten av aftonen firade jag mjukt och spillvänligt klädd. Och så stannade vi uppe lagom länge så att vi just hunnit somna innan det var dags att bli väckt av grannarnas fyrverkerier.

Nyårsdagens morgon fick oss att känna oss som unga och vilda på nytt: köket var fullt av disk, som resterna av en galet uppsluppen kväll. 

Tuesday, January 01, 2013

Maken har ordet

Mätt och belåten

Det fanns en tid då jag flitigt läste Sonic och Mojo, och surfade dagarna i ända för att hitta det senaste. Det var som att leta efter svampen i Super Mario för när man väl upptäckte den, oj oj oj. Jag kunde lyssna på mitt fynd i evigheter. Så nöjd att jag funnit någonting nytt och fräscht att gotta mig i.

Men för bara några år sedan har jakten på den perfekta skivan stannat av. Jag vet inte när eller hur. Det var som att min ständiga hunger plötsligt bara försvann. Idag orkar jag knappt läsa några recensioner, eller rättare sagt, jag läser inga alls. Det verkar som om jag är rädd för att hitta något nytt, att än en gång bli den där som måste vara med på det nya. Eller så är jag mätt och belåten, att jag helt enkelt inte längre orkar bry mig.

Men visst, om jag råkar snubbla in i musikdjungeln och springer på en härlig fruktkompott så kan jag inte riktigt motstå frestelsen oavsett hur mätt jag är. Så de senaste stora fynden jag ramlat över är First Aid Kit och Michael Kiwanuka och det var tack vare Skavlan. Hur först är man då egentligen? Och i somras pustade jag även ut över att jag inte skulle på Way Out West år 2012 för det enda jag egentligen kände till var Blur.

Jag förstår nu varför mina föräldrar alltid lyssnar på sina gamla sjuttiotalslåtar som de torterat mig och mina syskon med. Det var där de slutade hämta nytt och mitt stopp blev alltså under 00-talet. Så när mitt barn växer upp kommer jag förmodligen att tortera honom med Glasvegas, Beach House, The Hives, Norah Jones, The Cardigans, Kent (åren 95-01), Oasis, Blur, Nirvana, Pixies och Jakob Hellman. Det blir fint det!